Ibland funkar det inte att ta stora kliv, för allt är dimmigt och riktningen känns högst tveksam. Då är det läge att stanna upp, titta på omgivningen och försöka att lokalisera sig. Om det ändå känns väldigt otydligt och luddigt kan man ropa Hjäääälp! Haaaalllååå! (Kom ihåg, det går även att ropa inåt). Det finns alltid någon som svarar. Det gäller bara att lyssna tillräckligt uppmärksamt.

Utifrån svaret kan man sen vända sig i den riktningen som känns mest rätt och försiktigt börja ta små kliv (i början kan det vara nödvändigt med väldigt små) ditåt. Det kan aldrig bli fel. Snart syns omgivningen allt klarare och man inser att det enda som hänt var att vi trott att vi var någon annanstans än där vi just var. Lätt hänt.

Jaa…nu är det dags att ändra riktning även i den yttre världen kan man säga. Den här veckan har jag några saker på min lista som kommer att hjälpa med till det.  I förrgår skissade jag upp lite enkla “ritningar”. Jag tar mikrosteg men huvudsaken är att det inte står stilla. När jag tänker på slutresultatet känns det väldigt roligt samtidigt som jag känner mig ganska förvånad över vad jag håller på att förverkliga. Jag? Göra det här? Eh va? I tanken, inga problem, men på riktigt! Oj.

Bland annat två telefonsamtal står på min lista och ska vara fixade innan fredag.