Hur ska vi veta om motstånd är till för att skydda oss, eller om det är något att övervinna? Det kvittar nog, vilket det är. Det som spelar roll är hur det känns. Veckan har varit fridfull och vacker, med vissa osäkra inslag. Hur vet jag vad som är det bästa i olika situationer. Jag vet att det finns inget rätt eller fel, men ändå, jag vill gärna ge råd om en kortare väg till frid och medvetenhet än en längre. Men, det är ju inte upp till mig. Om en människa är inne på den långa vägen och envist “vet” hur det är, då har hon verkligen valt den vägen. Det kan jag nog acceptera. Även att det känns konstigt att se en annan människa gå igenom samma saker som jag gjorde för några år sedan. Då skulle jag vilja säga något klokt. Men, lyssnade jag då, nej inte speciellt. Jag tänkte bara, de förstår inte. Kanske är det precis vad hon tycker nu. Vad vet jag.

Jag behöver i vanlig ordning fokusera på mig själv. Mitt motstånd den här veckan har bland annat varit att jag behöver lita på att jag är OK även om jag inte kan vara med i alla sammanhang. Det är lätt att tro, att när andra vill ha mig med på en massa olika saker, att jag alltid behöver vara med. Men, det är inte sant. Nu vill jag förvisso vara med på det jag tänker på, för det ger mig så otroligt mycket glädje och utveckling. Men, tydligen behöver jag se att var jag än befinner mig, så är det exakt rätt plats. Jag kan aldrig befinna mig på fel plats.