Upp vid 6 för morgonyoga. Inte full Sahdana dock. Kände att det fick räcka med bara ett pass och det var väldigt skönt. Plockade ut ett pass bland alla papper som jag tagit på Ulrikas pass. Nu är jag glad att jag har alla dem att välja på. Visserligen finns det flera pass i boken och jag ska ta mig tid att se om det är samma som på pappren eller om det är olika, men idag tog jag iallafall ett pass mot negativitet. Ett ganska kort men skönt pass. 40 minuters yoga bara. Eftersom jag tog fram det med morgontrötta ögon såg jag inte från början hur kort det var, för då hade  jag ju med fördel kunnat börja med några uppvärmningsövningar. Men, nu fick det bli så. Och så avslutning med Ek Ong Kar. Skönt.

Började sen plantera växterna. Citronmelissen och Oreganon fick sin plats i två stora krukor. Tycker att det blev jättebra. Det luktar så underbart om Citronmelissen, friskt och citronigt. En vinröd akleja fick sin plats vid lilla skulpturen och en annan i landet med de andra aklejorna.

Pratade med Eva och kanske kommer hon upp en sväng i morgon, kanske inte. Hon undrade om vi skulle med till Dalarna i midsommar och först sa jag spontant nej. Men, sen började jag ändå klura. Vi får se. Det kan ju vara jättefint faktiskt. Speciellt om vädret är fint.

Sen ett prat med Karin och vi delade lite av våra erfarenheter kring livet. Det är så fint, att nästan alla människor jag nu kommer i kontakt med håller på att förändra sina liv i en riktning som just de längtat efter. Karin hade precis fått tag i en ny lägenhet och ser fram emot nystart i den. Härligt.

Planterade nästan klart, tog en snabbdusch och ner till “kontoret” för deekshaträff. Vi blev “bara” 3 stycken vilket verkligen inte var så bara. Karin hade med sig en jättefin meditation som vi gjorde. Den var kraftfull och avslappnande på samma gång. Pampig musik, hjärtslag, åska och havsvågor som tillsammans med husets vibrerande och skakande varje gång en buss åkte förbi på gatan utanför gjorde det extra speciellt. Emellanåt kvittrade fåglarna utanför och vi befann oss mitt i denna blandning, i stillhet. Det var häftigt.

Vi gav varandra deeksha och hade en kort stunds vila på det. Lite prat om olika perspektiv på saker och ting. Alltid intressant. Lena anmälde sig också som min första yogaelev i höst! Wow, tänk va! Yihooo…jag som börjat fundera i de banorna. Vad glad jag blir!!!

På vägen ner till deekshan pratade jag lite snabbt med Harry, frågade om han ville följa med till mormor och morfar på torsdag. Men han åker ju till London redan i morgon på anställningsintervju. Känner vemod och lite förundran. Tänk att lille Harry gör det. Men han är ju inte så liten längre. Även att han på något sätt alltid kommer att vara mitt lilla barn. Han tar sig fram i här i världen på sitt sätt och jag känner mig så stolt. För han lyssnar mycket till sitt eget hjärta och huvud. Klokare än mig och sin omvärld många gånger. När vi andra fastnar i våra olika egon och tror att vissa saker är så viktiga så ser jag hur road han blir och tycker att vi är verkligen roliga.