Igår kväll funderade jag en del. Det kan vara svårt att se sanningen ibland. Trots att jag vet att den finns där framför näsan får jag inte fatt på den. Till slut började jag närma mig den. Och min slutsats blev att det som hänt, inte låg på mitt bord. Det var inte jag som hade problemet. Men i vanlig ordning är det lätt att snärja in sig, känna skuld om än så ytterst lite, och tankemässigt börja försöka lösa saker som energimässigt kommit till mig. Jag fick leta långt inne i mitt hjärta för det gäller en person som jag håller väldigt kär. Men, jag kan inte lösa det som uppstått. Det behöver någon annan göra. Respekt.

Tankarna kom från det som hänt tidigare på kvällen. En bra kväll som alltid när vi träffas. Jag kunde visa min vilja! Det är faktiskt otroligt! Att få säga den högt. Vad jag vill och inte vill. Känna att jag vill och framför allt känna tillit till det! Också underbart att få höra och se andra människors vilja och kapacitet. Jag vill tillgodose människors längtan efter utveckling. För jag känner så otroligt mycket igen mig. Och att då inte göra det som kan leda till utveckling är otänkbart för mig. Samtidigt vet jag hur viktigt det är att finnas i strömmen av givande och mottagande. Jag behöver också få ta emot. Se till att få det jag behöver. Jag längtar efter det och jag vet att jag kan få det.

Resten av kvällen var det på något naturligt sätt ordet längtan som var i fokus. All längtan som många människor bär på. Som jag bär på och som de flesta bär på. Det går aldrig att säga alla. För jag vet att det finns människor som tappat bort sin längtan och kanske till och med låtit den dö, för att slippa känna den. Då hoppas jag att alla vi andra kan ha en längtan som är stark nog, så att den kan hämta upp dem, som inte tror på något, inte på en framtid, inte känner minsta hopp. Det är min förhoppning.

Känslorna om längtan var spontana utifrån kvällens innehåll. Eller jag vet ju vilka energier som finns just nu, men jag upplevde dem som spontana. Även om jag förstår att de självklart väcktes någonstans ifrån. Ca 01.30 kom jag plötsligt på vilken natt det var. För trots att jag släckt lampan och försökt att sova blev jag plötsligt medveten om, att javisst ja. Jag hade ju tänkt att meditera denna tid. Jag kände mig ändå glad i min lite halvtrötta hjärna över att jag kände denna längtan. Och även respekt över alla människors längtan.

Idag på förmiddagen kom ett fantastiskt mail från EM. Jag läste det och kände att ja, jag vill! Visst fanns det vissa delar som jag fortfarande inte uppfyller. Men, om det är meningen, så kommer jag att arbeta för det. Lite senare, kände jag en sådan enorm frid. En fantastisk frid. Jag är på rätt väg. Det är så fantastiskt så jag fylls av en nästan ofattbar glädje och tacksamhet. Och om det inte blir Indien snart igen, så kommer jag att få göra precis det jag ska ändå.

En underbar dag totalt sett, i all sin lugnhet. Saker och ting flyter på. Vackra händelser avlöser varandra. På kvällen yoga, och avslutning precis som i tisdags, med Yogi-te och pepparkakor. Mysigt. Lyssnade på Blessed i bilen på väg ner till jobbet där jag hämtade T.

Nu har vi precis ätit hämtmat och jag har skrivit en lista på vad jag hoppas ska hända i dec till mars, till att börja med.