Truly mixed | heaven & earth 'n everything in between

27 oktober 2009. Premiärinlägget i min bästa blogg hittills , ja det kan ju få bli beskrivningen om just mig, fd grubblare av rang. För några veckor sedan köpte jag äntligen den domän som är jag – truly mixed.com. För jag är i sanning en blandad människa! Och det vill jag vara, för det tillför mig mycket, och ja det är väl bara sådan jag är! Nu tror jag ju att de flesta människor är truly mixed. Vi innehåller alla så otroligt mycket. Allt som vi har fått med oss, sen generationer tillbaka som vi sen mixar och blandar till något nytt och resultatet är just vi, du och jag! Det är spännande. Ju sannare vi är, desto godare mix

Min hjärna, eller njä..inte min hjärna…det kommer ju ännu högre uppifrån förstås, ger mig varenda dag olika förslag och idéer om precis allt mellan himmel och jord. Jag är inte antingen eller, jag är både och! Det kan bli rörigt och mycket att göra ibland. Och på senare tid har jag faktiskt förstått värdet av ordning och struktur. Men, mycket får bli ungefär som det blir.

En bra dag kan jag sätta mina mål och luta mig tillbaka för att njuta av färden framåt i en spännande riktning, dit där det är vackert och skönt och där det är glädje och kreativitet. Dit vill jag. Då kan det aldrig bli fel. Fast visst kan det kan bli konstigt och förvirrat, skrämmande, underbart och fantastiskt, roligt och helt otroligt. Och emellanåt mycket jobb – så när jag säger, lutar mig tillbaka är det många gånger mer mentalt. Och vad som än händer på vägen, det är bara att tacksamt (?) ta emot och uppleva. Ibland, när det inte verkar fungera lutar jag mig framåt, kämpar emot och känner mig mig inte tacksam alls. Jag blir allt ifrån låg till förvirrad, börjar tvivla och värdera. Går det riktigt långt tror jag mig till och med kunna kontrollera saker och ting. Men förr eller senare brukar den gamla insikten om att kontroll verkligen bara är en illusion komma tillbaka.

Oh well, jag har liksom resten av mänskligheten ändå utvecklats sen jag föddes. Jag har insett att jag kan påverka mig själv och min omgivning på olika sätt och bäst effekt får denna påverkan om jag lite motsägelsefullt inte försöker påverka andra alls eller mycket lite, utan istället lyssnar i lugn och ro på mig själv. Då hittar jag tillbaka till sanningen och glädjen och när jag gjort det kan jag luta mig tillbaka igen. Jag kan känna min inre kraft, minnas mina mål och återigen glida med flödet. Ibland i mitten där det strömmar fort, ibland lite längre ut mot sidorna. Det handlar om att släppa taget. Ibland är just det svårt eftersom jag har lärt mig något annat. Då får jag lära om, göra mig av med konstiga föreställningar om att saker och ting är komplicerade. Det mesta är egentligen väldigt enkelt. Barn är mycket bättre på det där. De är de bästa lärarna. Jag ser att jag inte alls är en okänslig människa utan lite ovant nog en väldigt känslig människa. Precis som alla andra människor. Vänster hjärnhalva har dominerat mig och mitt synsätt alltför länge och lurade mig ett tag nästan att tro att jag var en robot. I nästan hela mitt liv har min högra hjärnhalva bett om mer plats och till slut började den helt sonika att ta sin egen plats. Och nu har jag faktiskt blivit så smart så jag säger, javisst välkommen, självklart ska du ha din plats. Du får gärna dominera ett tag och i princip ta över en stund, det kan gott behövas. Så jag lär mig att vara människa.

För ett par år sedan var jag på en föreläsning med Fredrik Herén, och han pratade om kreativitet (förstås, vad annars). Om idéer och vad som kan bli till nya uppfinningar, tjänster eller produkter. Han sa bland annat, att egentligen bygger allting som skapas nu för tiden på gamla saker och företeelser. Sådant som redan har existerat en längre eller kortare tid. Två eller fler gamla idéer sätts ihop och vips har man en ny smart produkt eller tjänst! Det i sig är ett otroligt fascinerande ämne med hur många exempel som helst. Sökte precis på nätet och va kul, för där hittade jag Christians blogg Disruptive och han hade både ett fint klipp med Teo Härén, som är Fredriks tvillingbror och även ett fint blogginlägg. Som jag direkt känner att jag vill återkomma till någon gång. För det finns mycket att säga i ämnena om och synsätten på, både att vara annorlunda och behöva möta omvärldens kritik och även vårt sätt att se på misstag. I klippet informerar även Teo Härén om sin sida www.interesting.org. Väl värd ett besök.

Men, just nu ikväll tänkte jag hålla mig kvar vid människan, den mänskliga mixen. Jag tror att många människor fortfarande inte riktigt (in)ser vad de innehåller. Vilka skatter de går och bär på. Kanske till viss del, men de flesta gör det inte helt. Jag t ex gick en förhållandevis lång tid här på jorden och skyggade för den blandning som just jag faktiskt var och är. Många gånger fick jag hintar, men nej…sån var väl inte jag? Det kvittade om jag fick höra bra eller dåliga saker. Eller jo, de dåliga sakerna lyssnade jag lite mer på och tog till mig. Annars gick jag för det mesta och blundade, grubblade och försökte fatta meningen med livet. Med mitt liv. Kämpade på och undrade emellanåt varför det var så besvärligt. Och när jag lyssnade så var det nästan alltid på andra, hur jag skulle kunna göra dem riktigt nöjda. Sällan på mig själv, bara när jag nått en gräns som jag vägrade trampa på. Det hände ett par, tre gånger. Så få saker blev speciellt bra och de som blev riktigt bra hade ett alldeles högt pris. Ingen blev heller riktigt nöjd någon längre stund och mest onöjd var jag själv. Det var förstås ett slit .

I allafall, som det brukar gå, när inte människor lyssnar, livet tog över och sa; men lyssna nu då människa, så där kan du ju inte hålla på!!! Det kändes hårt och var nästan knäckande, men till slut började jag faktiskt lyssna, även om jag nästan inte fattade någonting i början. För alla gamla föreställningar hade gjort mig trög. När jag väl började göra det gapade jag och tappade hakan, inför allt som jag började se och uppleva! Det var verkligen känsla av skräckblandad förtjusning. För det var faktiskt otroligt till en början! Jo, jag hade sett att den där världen fanns, glimtar av den, och jag hade läst mycket om den, i teorin. Men jag var inte säker på att den fanns på riktigt och om den fanns trodde jag inte att det gällde mig. Det var min föreställning då. Många föreställningar har jag gjort mig av med sen dess. Gränser har jag ofta passerat och överskridet. Både medvetet och omedvetet. Men ofta på trots och även med trötthet och uppgivenhet. I framtiden tänker jag överskrida fler gränser, men i fortsättningen ska jag välja glädjen och göra det med min medvetna vilja! För här kommer jag! Var god lämna plats! Tack!

Tillägg den 5 april 2011. Den 18 mars i år 2011 fick jag en ny smäll, den var stenhård. Flera års destruktiv kraft öste in som en tsunami i vårt vardagsrum. Den slog undan fötterna på mig och chockad försökte jag förstå, begripa. Det kändes fruktansvärt. Jag darrade och skakade i hela kroppen. I allafall inombords. Jag kände en ofattbar smärta, vrede, sorg och inledningsvis kom skam och skuld. Återigen denna skam och skuld. Men, nu fattade jag ett beslut. Inte en sekund till i mitt liv, ska jag känna skam och skuld. För det finns ingen!!! Den finns bara som en illusion, i gapet mellan våra bilder om hur livet borde vara, och hur det faktiskt är. När vi ser livet som det är, då finns det verkligen ingen skam och skuld. Jag har alltid känt ett starkt motstånd mot att ta plats, ibland har det känts rent plågsamt att göra det. Men, nu känns det som jag behöver göra det. Livet har nästan blivit som före och efter den 18 mars 2011. Jag ser att allting i livet är en gåva, och nu behöver jag se vad det är för en gåva som jag har fått.

Min dröm är att alla människor lyssnar inåt, till sin inre röst och ser hur otroligt fantastiska vi är! När våra själar får komma till tals och vi ser att vi alla kommer från samma källa. När alla människor tar upp den plats som är reserverad för just dem, för jo, det finns nämligen en reserverad plats för precis alla människor, det är jag övertygad om, och det är inte jag som hittat på, utan det är så . Just nu, den 27 oktober 2009, är fortfarande en stor obalans. Vissa människor och folkgrupper tar upp större plats och resurser på bekostnad av att andra får vika undan och stå tillbaka. Alla tecken visar dock att det här kommer att förändras. Vi kommer gå mot en verklig balans. Där de som dominerat får stå tillbaka och ge plats till dem som snart kommer och säger; det här är min plats. Kan du vara bussig och maka på dig. Alla kommer inte heller fråga så försynt, utan i vissa fall kommer det att gå mer hårdhänt till väga. De kommer inte be utan istället kräva. Och vem kan klandra dem? Den som är riktigt smart kommer att börja bereda plats och säga; Välkommen här finns det plats. För en balansering kommer att ske, vare sig vi vill det eller inte. Vilken otrolig power!

Stanna upp ett ögonblick. Lyssna och känn. Hör du den, känner du den? Kraften i närvaron. Jag minns inte riktigt när jag kände den för första gången, det var när jag var barn. Det var hemma på landet där vi bodde, och jag undrade vad det var som kändes så speciellt, det var som ett ljud och en känsla på samma gång.  Som en energi som försökte ta kontakt när allt var tyst och stilla. Som förstod att jag också ville ha kontakt. Men, jag hittade inte rätt frekvens, så jag stod där ibland och försökte förstå och längtade efter något som jag inte fattade vad det var. Mest kände jag en frustrerande okunnighet för jag fattade att det fanns någonting någonstans men inte vad det var. Det tog många år innan jag förstod att det fanns en närvaro. För det var en trög tid och det var svårt både att lyssna och göra sig förstådd. Men att få växa upp, leva nu och se hur det förändras från tröghet till lätthet, det är en nåd. Har inget bättre ord för det.

Under tiden jag skrivit har jag lyssnat till Elton Johns Love songs. De passade fint nu. En av sångerna delar jag här och det är Blessed. På något sätt passar den så underbart bra just nu. När jag hittar bra musik så sträcklyssnar jag på låtarna och väver in dem i mitt system, och det här är en sådan sång. Den här finns i hjärtat nu. Temat på den här bloggen, även om jag ska fixa lite med det, heter unsaid words. Det passar också bra. Många ord har varit osagda. Men … alla ord behöver inte säjas. De kan få visas i handling istället. Upplevas och levas. Och det är liksom välsignat.