Truly mixed | heaven & earth 'n everything in between

Solen sken med ett alldeles speciellt sken idag! Alldeles ljust och skimrande. Ett par grader kallt och lite snö. Jag gick min vanliga runda och stannade upp i solen. Lite kyligt men ändå inte, att bara stå och andas in lugn och närvaro. Och genom det så tydligt känna hur jag expanderade….blev jättestor….kroppen stod där, ganska liten, på marken medan jag var flera kilometer större i omkrets. Kanske flera mil.

Och så kom jag att tänka på dagens Oneness meddelande;

You are a big as you believe you are.
…Sri Amma Bhagavan.

HAVE A GREAT DAY!

En härlig och märklig känsla. Egentligen omöjlig att förstå. Och jag tänkte på hur livet ofta varit en smärtsam ovisshet, år efter år. Varför finns jag, varför lever jag här. Jag kommer aldrig att komma härifrån, förrän jag dör. Och nu vänder livet…och samma ovisshet är en njutning. Jag behöver inte veta någonting. Jag behöver bara uppleva, varje stund. Jag gör enligt de “gamla” mönstren alla möjliga fel…men, tilliten är så stark…. det är bara så Gott!

Holst planeterna, Neptunus

Dagen idag började väldigt bra. Men, blev tyngre framåt eftermiddagen. Klippte ner rosorna på framsidan. Vädret var helt fantastiskt. Varmt och milt. Jag gjorde yoga i senaste laget, bortåt halvsju på kvällen (min intention är ju mellan 16-19, alternativt 04-07 vilket jag inte orkat alls senaste tiden) och det kändes ok. Men, en massa sorg och maktlöshet kom upp till ytan. Jobbiga känslor av otillräcklighet… känns som om sinnet älskade alltihop medan jag själv bara var i ett lidande. Ett jobbigt samtal senare på kvällen gjorde mig inte gladare. Jag vill ju hoppas på livet. Mitt liv. Jag vill inte ha det där. Jag bad aldrig om det. Jag ska fortsätta läsa i boken. Bli fri från ditt medberoende. Så märkligt, att jag kände mig fri och stark innan “det här” slog ner som en bomb i mitt liv, och nu förstår jag ibland ingenting. Samtidigt som jag förstår allt. Så rent ut sagt jäkla frustrerande. Men, jag tänker stärka mig själv. Jag är bra! Jo, men jag är det. Jag är stark och svag på samma gång. Och det är helt ok.

Städar, slänger och sorterar på kontoret. Just i mellantid kändes det enormt trögt och jag är inte klar. Men, nu börjar jag skönja och känna ordning och ny energi. En väldigt skön känsla! Jag kommer nog aldrig bli pedant. Men, lite ordning och reda, ja det gör mig gott det!

För övrigt. Jag jobbar med mitt och låter andra jobba med sitt. I allafall som jag känner. Det känns ganska frigörande. Städning på kontoret blir som städning även av hjärnkontoret. Eller vilket kontor det nu är…

Vi vet det, de flesta av oss, hur viktigt det är med rymd. På alla sätt och vis. Runt omkring oss, bildligt och bokstavligt. Så om det inte finns rymd så får jag se till att det blir rymd. Balans är också något viktigt. Eller viktigt, det är ju en naturlag.