Truly mixed | heaven & earth 'n everything in between

Känner stor tacksamhet för de senaste dagarna. Var uppe i Dalarna några dagar och det är så välgörande! Känner på olika sätt att vi närmare oss skiftet till en ny tidsålder. Känner mer och mer frid. Det har verkligen varit upp och ner innan dess. När jag kom hem från Dalarna såg jag att blomman som jag fick på min födelsedag i mars, av mamma och pappa blommade. Det är en slags Viva och inte så lättblommad, men där stod den i blom och det gjorde mig förundrad. Nästan som att nu har ytterligare några knutar lösts upp och som en del av naturen som visar, hjälper och stöder oss, så blommade den.

Det var ett litet tag sedan jag skrev här och anledningen är att det varit MYCKET på alla håll och kanter. Det känns som om en hel del känslor och insikter har landat eller håller på. Allt gott som händer just nu bär det som fortfarande är rörigt och ogripbart. Dagarna i dalarna förra veckan var helt otroligt bra. En hel del motstånd övervanns och gav nya möjligheter att nå en bit till i utvecklingen. Känner mig så glad över att allt jobb ger resultat. För det har krävt en hel del arbete att uppnå dessa nya insikter och även att stabilisera dem.

Fortfarande kan jag irra iväg, eller snarare sinnet. Det är nog faktiskt lite förvirrat. Det är nästan som om det tänker…jamen nyss hade jag ju så smaskiga saker att bygga historier om..var tog allt vägen?

Tycker om att jag badade två gånger i en fin sjö. Jag brukar ju inte alltid bada, men nu blev det två dopp! Så uppfriskande och härligt! Och det var så vackert där uppe! Varje dag förundrades jag över försommarens vackra blommor och all grönska. Och framför allt, stillheten. Den är påtaglig och skapar en närvaro och glädje över att bara leva. Pia och jag pratade om att köpa ett hus där i omgivningarna. Det är så vackert med skogar, sjöar och älvar. Och ganska lagom avstånd hemifrån. Vi får se vad framtiden bär med sig.

Just nu landar jag efter helgens yogakurs. Återträff för yogalärarkursen. Det kändes jätteroligt att vara där igen! Bara komma in och känna stämningen och träffa de flesta igen och ett par nya från andra håll i Sverige. Jättespännande var det också att få prova att spela gong! Så avslappnande att stå och prova olika sätt att spela. Nu var visserligen fyra stycken gongar i gång samtidigt så det blev ett himla oväsen…men emellanåt blev det lite tystare och det var härligt att bara vara i alla vibrationer. Så en gong står definitivt på önskelistan! En stor gong ska det vara!

Det har i stort varit en fantastisk dag. Jag kommer framåt på många sätt. Visst är det ett motstånd att sätta sig och läsa, läsa, läsa, begrunda, och så sammanfatta med mest mina ord så att det verkligen sätter sig och blir min förståelse. Men, det är också en underbar känsla som infinner sig när jag märker att det går att övervinna motståndet. Se värdet i att jobba hårt och intensivt för något som jag verkligen vill. Och, som ämne har jag sällan läst något bättre, roligare och mer intressant. Precis vad jag ville när jag började kursen, att få fördjupa mina kunskaper i Kundaliniyoga. Kundaliniyoga är ju medvetenhetens yoga och att få läsa och ta del av all denna fantastiska kunskap, ja bara det skapar en närvaro och en känsla av det som är större och helt obegränsat. Jag känner att mina celler gläds ! De älskar denna fria, kreativa, glada, hälsosamma och gudomliga kraft som finns i Kundaliniyogan.

Eftersom jag för tillfället försöker uppmärksamma mina drömmar och känna in vad de betyder på olika sätt har det varit en krock att gå upp tidigt vid 6-snåret. Istället har jag senaste dagarna gjort yoga på eftermiddagen. Det funkar ju också, även att morgonyogan slår allt annat. Men, allt har sin tid. Det är intressant att tolka drömmarna nu. De har förändrats radikalt sedan jag var uppe i Dalarna.

Jag var även ute en timme mitt på dagen och njöt av det härliga friska vintervädret. All ny snö som kom för några dagar sedan låg nu som ett nytt lager över den besvärliga isen som jag halkade omkring på i förra veckan. Det var nu lätt att vandra på i spåret.

Hade coachning idag på eftermiddagen, dvs jag coachade. Det var kul och energiskt. Det närmar sig nu slutet av perioden med stormsteg där sammanfattning och repetition blir som ett bra avslut. Det känns bra. Så får vi se vad framtiden för med sig. Kanske läge att kolla med liknande företag men mer på hemmaplan? Hm…lurigt beslut. Vill jag det? Inte säkert faktiskt. Ja det ordnar sig. Nu är det läggdags. Jag tänker mycket på att det ska ordna sig med allt. Jag vet att det kommer göra det, men jag vill att det ska ordna sig så smidigt som möjligt.

Bloggen ser fortfarande helt galen ut…men, som sagt…allt har sin tid.

Goder natt!

Livet har verkligen gått upp och ner och fram och tillbaka de sista dagarna.

Helgen som var innehöll en massa yoga eftersom det var kurshelg. Och även föreläsningar. Om mind och meditation. Jätteintressant. Fastän det handlade om att förstå rent intellektuellt så gav det mig ändå mycket även på andra plan. Nämligen, att det ibland är mörkt på vår vandring. Men, att det är bara fortsätta att gå, att försöka se det som är gott och sant. Darryl ritade upp några jätteenkla skisser som visade på hur det kan kännas och åtminstone jag kände igen mig jättemycket. T ex att innan vi mer medvetet påbörjar en andlig resa så kan vi må bättre och tycka att vi har ganska bra koll på saker och ting. Efter ett tag kan det kännas tvärtom, ungefär som att vi vet ingenting, varken ut eller in och att vi mår sämre. Då är det lätt att ge upp. Men, som jag tänker nu, vi har egentligen bara börjat ge oss in i oss själva. Och om vi inte har varit där förut kan det se ganska mörkt ut och det vi anar kan kännas väldigt skrämmande. Och faktiskt, även för den som sökt i trettio år och upplevt och upptäckt mycket kan mörkret fortfarande kännas lika svårt och skrämmande. Men, i mörkret finns ett fantastiskt ljus att upptäcka. Ljuset av vår själ!

Det blev liksom så lugnt och OK att det kan kännas mörkt ibland. Så är det för alla som vill något mer. Vilken utveckling det än handlar om, eget företagande, andligt sökande, att studera….kort sagt; allt lärande. Ibland är det tufft, men när vi övervinner det, ja då händer det något. Vi kommer över en tröskel. Ja, har läst om det i en massa böcker och tidningar. Men, att leva och uppleva det, slår ju allt. Det är lycka. Och lugn, för det ger en visshet. Ibland när det är trögt och jobbigt då är det lätt att misströsta, men bra att komma ihåg, att det är utveckling.

Idag har varit en så bra dag. Först lite frustration om hur jag ska ordna upp min tid. Men sen övergick dagen till att bara bli bättre och bättre och kanonbra.

En dag som övergick i stor tacksamhet. Över att Tom finns i mitt liv. Tänk att jag får ha denna kloka, fina människa i mitt liv. Över att prata med en god vän som precis varit i Indien och mår jättebra. Över att få ett klokt mail från Nina (för att inte tala om alla andra kloka och roliga mail hon skriver). Över att få vara med på en fantastisk telefonkonferens med kanonenergi. Känner att vi lever i en fantastisk tid med mycket kärlek. Så att även alla rädda människor kan våga.

Hann med Sat Kria 22 minuter, 4 dagen också. Puhhhh…

Idag är det onsdag och ikväll ska vi göra en utflykt till Omberg. Södra Omberg vid Hjässan. Ser fram emot. Det är så vackert där vid Vättern, alltid olika färger och scenerier. För att inte tala om energin. Magiskt.

Idag var jag uppe vid 7 och gjorde ett yogapass för de 10 kropparna. Väldigt skönt. De 10 kropparna är följande;

Soul Body
Negative Mind
Positive Mind
Neutral Mind
Physical Body
Arc Line
Auric Body
Pranic Body
Subtle Body
Radiant Body

Ek Ong Kar som mantra efter passet. Skönt och kraftfullt.

Nu ska jag plugga lite yoga en stund och sen gå ut och göra klart min igår påbörjade plantering av växterna som jag fick av Charlotta i måndags. Det är bara Lavendeln som ännu inte fått plats i vare sig kruka eller land.

Uppdatering kväll; Omberg, mysig kväll med mysiga vänner. Mycket trevligt att träffa Håkan, det var länge sen. Han är en sån god människa tycker jag. Självklart supertrevligt att träffa alla övriga. Känner mig glad över att få ha så fina goa vänner. Vi sjöng för Iss som fyller 30 i morgon. Får känslan av att det kommer att hända så mycket fint i hennes liv snart. Får många ljusa fina tankar. Vädret var underbart vackert även om det blev kyligt framåt kvällen. Hjässan på Omberg är en fantastisk plats med verkligen storslagen utsikt. Jag vill dit snart igen. Nästa gång vill jag vandra omkring lite också. Vara ännu mer i naturen. Som avslutning åkte vi ner till Stocklycke hamn och kikade. Superhärligt, solen sken och det var skönt att bara vara. Sen in till Ödeshög och lämnade av Iss som nu ska fira i omgångar framöver.

Upp vid 6 för morgonyoga. Inte full Sahdana dock. Kände att det fick räcka med bara ett pass och det var väldigt skönt. Plockade ut ett pass bland alla papper som jag tagit på Ulrikas pass. Nu är jag glad att jag har alla dem att välja på. Visserligen finns det flera pass i boken och jag ska ta mig tid att se om det är samma som på pappren eller om det är olika, men idag tog jag iallafall ett pass mot negativitet. Ett ganska kort men skönt pass. 40 minuters yoga bara. Eftersom jag tog fram det med morgontrötta ögon såg jag inte från början hur kort det var, för då hade  jag ju med fördel kunnat börja med några uppvärmningsövningar. Men, nu fick det bli så. Och så avslutning med Ek Ong Kar. Skönt.

Började sen plantera växterna. Citronmelissen och Oreganon fick sin plats i två stora krukor. Tycker att det blev jättebra. Det luktar så underbart om Citronmelissen, friskt och citronigt. En vinröd akleja fick sin plats vid lilla skulpturen och en annan i landet med de andra aklejorna.

Pratade med Eva och kanske kommer hon upp en sväng i morgon, kanske inte. Hon undrade om vi skulle med till Dalarna i midsommar och först sa jag spontant nej. Men, sen började jag ändå klura. Vi får se. Det kan ju vara jättefint faktiskt. Speciellt om vädret är fint.

Sen ett prat med Karin och vi delade lite av våra erfarenheter kring livet. Det är så fint, att nästan alla människor jag nu kommer i kontakt med håller på att förändra sina liv i en riktning som just de längtat efter. Karin hade precis fått tag i en ny lägenhet och ser fram emot nystart i den. Härligt.

Planterade nästan klart, tog en snabbdusch och ner till “kontoret” för deekshaträff. Vi blev “bara” 3 stycken vilket verkligen inte var så bara. Karin hade med sig en jättefin meditation som vi gjorde. Den var kraftfull och avslappnande på samma gång. Pampig musik, hjärtslag, åska och havsvågor som tillsammans med husets vibrerande och skakande varje gång en buss åkte förbi på gatan utanför gjorde det extra speciellt. Emellanåt kvittrade fåglarna utanför och vi befann oss mitt i denna blandning, i stillhet. Det var häftigt.

Vi gav varandra deeksha och hade en kort stunds vila på det. Lite prat om olika perspektiv på saker och ting. Alltid intressant. Lena anmälde sig också som min första yogaelev i höst! Wow, tänk va! Yihooo…jag som börjat fundera i de banorna. Vad glad jag blir!!!

På vägen ner till deekshan pratade jag lite snabbt med Harry, frågade om han ville följa med till mormor och morfar på torsdag. Men han åker ju till London redan i morgon på anställningsintervju. Känner vemod och lite förundran. Tänk att lille Harry gör det. Men han är ju inte så liten längre. Även att han på något sätt alltid kommer att vara mitt lilla barn. Han tar sig fram i här i världen på sitt sätt och jag känner mig så stolt. För han lyssnar mycket till sitt eget hjärta och huvud. Klokare än mig och sin omvärld många gånger. När vi andra fastnar i våra olika egon och tror att vissa saker är så viktiga så ser jag hur road han blir och tycker att vi är verkligen roliga.

Söndag… slut på retreat och dags att kramas hej då med alla. Tom kom där helt plötsligt gående och jag kände en sådan glädje att se honom….min älskling! *glaaaad*

När vi lämnat av goa Petra i Norrköping åkte vi till Jimmy & brorsans restaurang och åt middag. Vegetarisk chilligryta serverad av trevlig servitris. En tant satt och drack rödvin och längtade efter glädje och gemenskap. Hon bodde egentligen i Texas sa hon och var på besök i Sverige men skulle tillbaka till USA i oktober. Ingen som vet hur det låg till med det.. i af saknade hon kontakt med människor… hon tyckte att Sverige var ett svårt land när det gällde att kommunicera med människor.

Jimmy kom in en sväng och vi pratade lite…han behöver kanske också vila upp sig lite? Nu vet jag ju ingenting om det…det enda jag vet är att folk springer som galningar i råttloppet…precis som Yogi Bhadjan sa. Och ingen fattar riktigt varför. Självklart intalar de sig att de vet…men, det kan de inte göra, för då skulle de sluta springa. I allafall verkade det som om han inte skulle jobba nu på ett tag. Jag hoppas att det blir bra, att  han får energi att spela gitarr och sjunga. Eller något annat som han känner sig levande i. Men, jag vet också att ibland vi människor inte alltid göra det som vi skulle må bra av. För automatiskt gör vi motsatsen…och flyr återigen in i våra välbekanta, förvirrande och uttröttande labyrinter…

Det blev dags att gå, vi var ganska trötta efter en tidig morgon. När jag gick förbi tanten sträckte hon ut handen till adjö och jag tog den. Hon var alldeles iskall och jag var alldeles varm. Jag sa att jag hoppas att det ska ändra sig snart. Ja, vi får hoppas det sa hon.

If you can’t see God in all, you can’t see God at all. Jag har hört det förut, men det blev så levande och så glädjefullt att höra Guru Dharam säga det. Så sant. Det är så magiskt att tänka på det. Visst kommer genast tankarna på polariteter och de ständiga dualiteter som finns. Olika balanser på så många olika plan och nivåer och sätt. Jag inser att jag bara ser och förstår en bråkdel av den otroligt intelligenta balansering som finns just nu på jorden. Och det gör mig extremt ödmjuk. Det som jag uppfattar kan delas upp i mikropartiklar och förändras på ett ögonblick. Allt kan byta sida och vibrera i en annan riktning och på en annan nivå. Vad vet jag om vad någon tänker och upplever? Det gör mig så extremt tacksam, över att få ana, just att jag inte vet, inte har en aning, utan bara kan känna acceptans, till allt och alla människor. Det är så jag ryser.

If you can’t see God in all, you can’t see God at all. Jag älskar den meningen. När vi har vandrat i våra medmänniskors mockasiner…tillräckligt länge…då finns det bara förståelse, acceptans och kärlek…allt kommer att bli ljust…

Känner en stor tacksamhet för denna häftiga och utmanande yogaretreat. Mycket att möta och lära. Det här kommer jag bära med mig framöver på många olika sätt. Vilka helt fantastiska kurskompisar också! Var och en på sitt sätt. Det är fortfarande en stress att våga lita på att allt blir bra och att möta så många nya personer på en gång, men well…just nu är det så. Imorgon är en annan dag.